måndag 29 november 2010

När tiden stannar...

Jag hade ätit frukost, tänt 1:a adventljuset. Läst morgontidningen.

Så kom samtalet, ett hackigt mobilsamtal med ambulanssirener i bakgrunden.

Pappa har fått en hjärtinfarkt.

Plötsligt stannar tiden. Jag blir helt kall, tom och matt.

Maken kör med slipmaskin och det dånar i huset. Jag rusar ner i källaren för att höra ordentligt.

Det dånar i mitt huvud också, tusen tankar rusar runt i hjärnan.

Hur illa är det, hur långt har ambulansen hunnit, vilket sjukhus kör dom till. Ute är det snöoväder.

Tiden står stilla och jag går igenom alla de värsta scenarierna och sitter i källartrappan och gråter.

Men sen tar förnuftet och de positiva tankarna över.

Ringer en massa samtal, väntar på samtal. Väntar och väntar. Tiden står stilla.

Får reda på att ambulansen kört direkt till Sahlgrenska och att operationsteamet stått beredda.

Ger mej ut i snöovädret. Lååånga 8 mil till Göteborg. Trafiken går i snigelfart. Sakta, sakta. Snön vräker ner.

Får reda på att allt efter omständigheterna gått bra. Andas ut.

Får träffa pappa. Han är vaken. Förutom hundra sladdar och apparater och en viss blekhet, ser han faktiskt ut som vanligt. Så skönt! Han har haft tur säger läkaren!



Har tagit ledigt från jobbet idag. Skall ladda om batterierna. Hälsa på pappa. Förmodligen behövs en operation till. Hoppas och tror att allt skall gå bra!


På en sekund kan livet ändras - Ta vara på det!!



17 kommentarer:

Maria sa...

Vad hemskt! Jag kan inte ens föreställa mig hur det känns. Jag hoppas att allt ordnar sig och att din pappa blir bra. Massa styrkekramar till dig!

Eva i Halmstad sa...

Stackars er.
Håller tummarna och tänker på er.
Hoppas allt går bra.
Må så

Sunna sa...

mina tankar i massor

ankie sa...

Hoppas att det går bra för din pappa.
Jag vet av egen erfarenhet att han är på bästa sjukhuset o under den bästa vården i landet.

Efwa - Medea sa...

Jobbigt. Bra av dig att ladda batterierna idag och skönt att det gick efter omständigheterna bra.
Kram!

Anonym sa...

Oj, vilken mardröm du beskriver! Hoppas allt blir så bra som det kan och att du kunnat hälsa på din pappa (brukar alltid kännas bättre att faktiskt träffas och prata, än att bara oroa sig på håll)

Sänder ett helt sjok kramar!
/Blenda

Boel sa...

Tänker på dig!! Har varit med om likande fast då var det inte hjärtat och mamma istället för pappa. Minns att jag blev otroligt rationell just då sedan kom känslorna. Bra tänkt att du är hemma i dag.

Therese sa...

<3

Mia stickar sa...

Så fort allt kan ändra sig! Hoppas allt går bra, kramar!

Fiff sa...

Jag vet precis hur det känns, det hände min pappa helt oväntat förra sommaren. Han hade också otrolig tur, för det var nästan helt igensatt. Det har förändrat min syn på livet mycket, att inte alltid skjuta upp allting, att säga till de man älskar att man älskar dem, och att uppskatta varje dag. Det kan verkligen vända snabbt. Håller tummarna för er såklart, och hoppas att fortsättningen går bra! Kram

Rosenvante sa...

Förlamande skräck och helt tomt.
Fy så jobbigt men ändå skönt att allt gick bra.
Håller tummarna att allt går bra framöver också.
Kram

Call design sa...

Många tänker på Er kramar från mig!

Pärlmudden sa...

Tänker på er och hoppas att allt ska lösa sig till det bästa.
Styrkekramar i mängder!
KRAM KRAM KRAM KRAM

mary-ann sa...

fick samma beskjed för ett år sen...då var det min pappa som hade fått ett hjärtinfarkt...han är numera "by-pass" opererad och mår som en kung (enligt honom) skickar massor av styrkekramar till deg...kram

Marie sa...

Håller tummarna för att allt går bra.

Annelis hantverk sa...

Nej men så hemskt!
Stor varm kram!

doktoranden sa...

Livet är skört! Det gäller att ta vara på alla underbara stunder man har med sina nära och kära mitt i vardagen. Det är lätt att glömma bort det.

Skönt att det gick bra med din pappa!

Ta hand om dig och familjen!