En skattkista!

Trots återkommande sortering och rensning och viss organisation har mina garner en tendens att ständigt sprida ut sig till olika platser i hemmet. Nu var det dags att försöka samla ihop alla rymlingar igen!

I höstas fick jag en kista av mamma, som hon en gång i tiden haft till sina tyger, broderier och restgarner. Jag minns hur roligt det var att få leta bland restgarnerna efter fina garnstumpar till min lilla dockväv! Tanken var att jag skulle ha den som ett litet soffbord i gästrummet och samtidigt kunna ha lite extra kuddar o sängkläder i kistan. Men av någon underlig anledning bestämde sig mina garner för att lägga beslag på den och raskt hade ett gäng garnpåsar hoppat ner i kistan och plötsligt var den full utan att jag riktigt visste vad som fanns i alla påsar!

På trettondagen medan maken slipade golv satte jag igång att tömma kistan igen och samla ihop alla garner som var utspridda i huset. Började sortera och paketera och elakt rensa bort fula garner som jag insett att jag inte kommer att använda. En 3 kgs bananlåda full med fulgarner åkte bryskt in i klädkammarn, där får den stå tills jag bestämt vad jag skall göra med det. Kanske kan småbarnen i släkten få lite att leka med.

Det är otroligt vad lite ordentlig packning kan göra så allt får plats. När jag var klar hade innehållet i en byrålåda och alla kassar i huset fått plats i kistan, plus garnvindan! Och i lådan till kistan fick alla jumperstickor en plats, och annat smått och gott. Tror mina knappar skall få bo där också. En riktig skattkista blev det! Nu är allt samlat i samma rum igen, i kistan plus två korglådor där riktigt fina garnnystan bor. En miniskattkista har jag fortfarande brevid soffan i vardagsrummet, där pågående projekt samt mönsterpärmen får husera.
Och kolla vad jag hittade i en av alla påsar;

- en färdig liten barnkofta med luva, bara knapparna fattas. Stickade den för flera års sen till en av småttingarna i släkten, men lilltjejen växte för fort, eller var det så att jag stickade för långsamt... garnsort minns jag inte, men det är supermjukt och glansigt, säkert en stor del acryl i skulle jag tro.

Insåg när den var klar att den var för liten, nästa bebis som anlände i släkten var en liten kille och koftan var lite för tjejig för honom tyckte jag, så här ligger den. Kan ju hoppas att det kommer någon mer liten tjej i släkten, man vet aldrig!
Garnrensning gjorde i allafall susen för inspirationen. Nu har jag kolla på alla mina garner igen och flera tänkbara objekt har ställt sig på kö i min hjärna.

Måste visa lite av min randiga vägg också, den blev klar på trettondagsaftonen. Jag är helnöjd. Den blev precis så random randig som jag tänkt mej, (random=dotterns uttryck=slumpmässig)!! Det krävdes en hel del tänk och kladd plus en hel rulle maskeringstejp på väggen innan jag var klar. Maken tyckte också det blev helfräckt. Han kan vara lite skeptiskt till frugans knasiga idéer ibland, han är nog lite mer konservativ än vad jag är...

Men nu kunde vi inte låta bli att gå förbi väggen hela kvällen och uttrycka vår beundran för ränderna;  -"wow så bra det blev"!!
Möjligen tröttnar jag på ränderna efter ett tag, men då är det ju bara att måla över igen! Idag skall jag måla elementet, inte lika roligt som att måla ränder...

Ha en skön helg!